Det är ofta man hör att uppfödning inte bara är roligt, utan att alla som föder upp kommer vara med om händelser som är så outgrundligt jobbiga och sorgliga. Nu har det hänt oss, att vi har fått vara med om sorgen att mista nyfödda kattungar.
[spacer height=”20px”]
Det började med att slemproppen gick för Gaia, hon bäddade ned sig i bolådan och visade för mig att det var dags nu. Hon gick in i ett förlossningsskede, men sen tog det stopp. Inga krystvärkar kom igång. Hon går iväg på lådan och försöker göra ifrån sig, men istället skymtar en fosterblåsa fram. Efter att ingenting händer på några timmar åker vi in på veterinärs inrådan till djursjukhuset Ultuna. Väl där blir vi omhändertagna, som tur är var kvällen förhållandevis lugn och vi fick snabbt hjälp. Gaia röntgades för att se ifall om några kattungar blockerade vägen för varandra. Det såg ganska bra ut – men det var hela ÅTTA bebisar i magen, konstaterade veterinären och tog samtidigt blodprov för att undersöka hur hennes värden såg ut. När dörren stängs bakom veterinärens rygg drar krystvärkarna igång för Gaia och efter ca 12 minuter så är första ungen ute. Sen gick det på löpande band, inom loppet av 4,5 timmar var alla ungar ute. Den sista ungen klarade tyvärr inte av förlossningen och dog på vägen ut, en stor blå hane. Avslutet blev sorgligt, men de övriga var pigga och stångades runt med sina syskon precis som små bebisar ska göra.
[spacer height=”20px”]
Nyfödda bebisar. De vilar tillsammans och mamma fick föda klart ifred. ?
[spacer height=”20px”]
De första 4 dygnen är kritiska för en nyfödd kattunge, vilket vi nu också fått vara med om. En av de 7 bebisarna var pigg dagen efter förlossningen för att sedan på kvällen bli hängig och slö. Under natten blev kattungen slöare, vilket gjorde att vi åkte till veterinär på morgonen. Diagnosen var lunginflammation, vilket är oerhört allvarligt på en så liten varelse. Eftersom kattungen blivit så medtagen såg prognosen blek ut, men ett försök gjordes ändå genom behandling med vätska under huden, antibiotika och glykosblandning för snabb energi. Tyvärr dog kattungen under eftermiddagen i min famn.
[spacer height=”20px”]
Den lille som inte klarade sig.
[spacer height=”20px”]
Det hela har varit overkligt och traumatiskt för mig. Den rationella delen av hjärnan har alltid vetat att det här kan hända, jag har alltid förstått riskerna och jag har alltid tagit dem på allvar. Men att faktiskt vara med om detta… Det är något helt annat. Det har också varit mycket påfrestande eftersom jag varit uppe nästan hela tiden under 3 dygn, vilket gör att tröttheten får mina tankar att gå åt alla håll. Var det mitt fel att detta hände? Vad kunde jag gjort annorlunda? Egentligen vet jag att det inte går att tänka på det viset. Det är något som har gått sönder inuti mig, något jag inte visste kunde gå sönder – tårarna letar sig upp hela tiden.
[spacer height=”20px”]
Det är nu viktigt att rikta blicken framåt, att ta hand om de som fortfarande är kvar med oss – både vuxna och små. Även om jag just nu egentligen bara vill ”logga ut” från omvärlden för att ta en paus. Och framförallt behöver jag nu sömn, men jag vet inte hur det ska gå till. Just nu vill jag bara sitta bredvid kattungarna och säkerställa att de fortfarande är pigga och mår bra. Samtidigt måste jag kunna lita på att Gaia tar hand om sina bebisar. Hon är faktiskt en väldigt bra mamma och det finns absolut inga skäl att misstro hennes förmåga.
[spacer height=”20px”]
Vi hörs mer framöver.