Det finns nog inget bättre ställe att ha kontinuerlig kontakt på än Facebook. Då och då dyker det upp bilder och uppdateringar om utflyttade kattungar, som de flesta numera är vuxna.
2015 köpte Ninni & Hans sin Zira (Meduseld’s Mälir) från oss och hon blev bästa vän med deras tidigare britt Zinni. Nu har Ninni målat två fantastiskt vackra porträtt av de båda damerna, vilket visar på Ninnis fantastiska talang som illustratör & konstnär.
[spacer height=”20px”]
[spacer height=”20px”]
[spacer height=”20px”]
Tror ni att dessa kommer hänga på något vackert museum någon gång långt i framtiden? ?
Tiden bara flyger iväg, som man brukar säga. Nu är C-kullen redan två veckor gamla och de mår jättebra. Gaia är som jag sagt tidigare en väldigt bra mamma som pysslar om sina bebisar på ett väldigt bra sätt. Även om det blev lite ”drama” inatt när hon ville flytta bebisarna till ett bättre ställe än bolådan… suck. Det var bara att lägga tillbaka bebisar i bolådan hela natten, med störd sömn som följd, eftersom Gaia inte hade ett bra ställe att lägga dem på (det bästa är ju såklart bolådan). Hon måste ha blivit störd och tyckte inte att bolådan var en bra grotta för bebisarna längre, vilket är en helt naturlig reaktion (som faktiskt är bra, även om jag som ”mormor” blir lite ”galen” och orolig över var bebisarna hamnar någonstans). 😉 Vi modifierade bolådan litegrann för att hon skulle acceptera den som ett bra ställe igen.
[spacer height=”20px”]
Nåväl, efter att ha flyttat en bebis till golvet (igen) verkade hon inse att det inte blev något bra, och valde helt resolut att stoppa tillbaka bebisen själv i bolådan. Hoppas att det var det sista flyttningsäventyret, även om jag anar att det kan komma att ske flera gånger ändå.
[spacer height=”20px”]
Fotodags
Idag passade vi på att ta bebisbilder: 2 veckors-fotograferingen. Egentligen fyller de små två veckor imorgon, men måndagar är inte så praktiska dagar att ha fotosession på, så det blir nog troligen foton taget på helgerna hädanefter. Se bilderna nedan.
[spacer height=”20px”]
[spacer height=”20px”]
I vanlig partisk ordning tycker jag att det blev helt fantastiska bebisar den här gången (också!), haha! Det ska bli så spännande att se hur de blir under sin uppväxt.
Det är ofta man hör att uppfödning inte bara är roligt, utan att alla som föder upp kommer vara med om händelser som är så outgrundligt jobbiga och sorgliga. Nu har det hänt oss, att vi har fått vara med om sorgen att mista nyfödda kattungar.
[spacer height=”20px”]
Det började med att slemproppen gick för Gaia, hon bäddade ned sig i bolådan och visade för mig att det var dags nu. Hon gick in i ett förlossningsskede, men sen tog det stopp. Inga krystvärkar kom igång. Hon går iväg på lådan och försöker göra ifrån sig, men istället skymtar en fosterblåsa fram. Efter att ingenting händer på några timmar åker vi in på veterinärs inrådan till djursjukhuset Ultuna. Väl där blir vi omhändertagna, som tur är var kvällen förhållandevis lugn och vi fick snabbt hjälp. Gaia röntgades för att se ifall om några kattungar blockerade vägen för varandra. Det såg ganska bra ut – men det var hela ÅTTA bebisar i magen, konstaterade veterinären och tog samtidigt blodprov för att undersöka hur hennes värden såg ut. När dörren stängs bakom veterinärens rygg drar krystvärkarna igång för Gaia och efter ca 12 minuter så är första ungen ute. Sen gick det på löpande band, inom loppet av 4,5 timmar var alla ungar ute. Den sista ungen klarade tyvärr inte av förlossningen och dog på vägen ut, en stor blå hane. Avslutet blev sorgligt, men de övriga var pigga och stångades runt med sina syskon precis som små bebisar ska göra.
[spacer height=”20px”]
Nyfödda bebisar. De vilar tillsammans och mamma fick föda klart ifred. ?
[spacer height=”20px”]
De första 4 dygnen är kritiska för en nyfödd kattunge, vilket vi nu också fått vara med om.En av de 7 bebisarna var pigg dagen efter förlossningen för att sedan på kvällen bli hängig och slö. Under natten blev kattungen slöare, vilket gjorde att vi åkte till veterinär på morgonen. Diagnosen var lunginflammation, vilket är oerhört allvarligt på en så liten varelse. Eftersom kattungen blivit så medtagen såg prognosen blek ut, men ett försök gjordes ändå genom behandling med vätska under huden, antibiotika och glykosblandning för snabb energi. Tyvärr dog kattungen under eftermiddagen i min famn.
[spacer height=”20px”]
Den lille som inte klarade sig.
[spacer height=”20px”]
Det hela har varit overkligt och traumatiskt för mig. Den rationella delen av hjärnan har alltid vetat att det här kan hända, jag har alltid förstått riskerna och jag har alltid tagit dem på allvar. Men att faktiskt vara med om detta… Det är något helt annat. Det har också varit mycket påfrestande eftersom jag varit uppe nästan hela tiden under 3 dygn, vilket gör att tröttheten får mina tankar att gå åt alla håll. Var det mitt fel att detta hände? Vad kunde jag gjort annorlunda? Egentligen vet jag att det inte går att tänka på det viset. Det är något som har gått sönder inuti mig, något jag inte visste kunde gå sönder – tårarna letar sig upp hela tiden.
[spacer height=”20px”]
Det är nu viktigt att rikta blicken framåt, att ta hand om de som fortfarande är kvar med oss – både vuxna och små. Även om jag just nu egentligen bara vill ”logga ut” från omvärlden för att ta en paus. Och framförallt behöver jag nu sömn, men jag vet inte hur det ska gå till. Just nu vill jag bara sitta bredvid kattungarna och säkerställa att de fortfarande är pigga och mår bra. Samtidigt måste jag kunna lita på att Gaia tar hand om sina bebisar. Hon är faktiskt en väldigt bra mamma och det finns absolut inga skäl att misstro hennes förmåga.
C-kullen. Den här kullen är också döpta efter valutor, eftersom de har samma föräldrar som B-kullen så kändes det naturligt att fortsätta döpa småttingarna efter valutor. 🙂
Nu i påsk kom äntligen det nummer av tidningen Kattliv som Yen var med i . Hon och syster Tassa (Dollar) blev ju fotade av Sveriges mest kända och uppskattade kattfotograf Eivor Rasehorn när de var 5 veckor gamla. Det blev en bild på Yen när hon sover med en påskkyckling. ??
[spacer height=”20px”]
Förra veckan flyttade B-kullen till sina nya hem. Det är blandade känslor när de små flyttar för oss som föder upp, men när uppdateringarna börjar komma om hur bra det gått och att kattungarna är glada och nöjda, ja, då blir vi också väldigt glada.
[spacer height=”20px”]
Lugnet har nu sänkt sig här hemma, så jag tänkte uppdatera med lite bilder vi fått från de nya hemmen.
[spacer height=”20px”]
Dollar heter numera Tassa, och hon är såklart rejält bortskämd redan av sin underbara husse & matte. ?? Hon har fått ett rejält klösträd och mycket gos, för att nämna litegrann.
[spacer height=”20px”]
Tassa sover i sitt nya klösträd
[spacer height=”20px”]
Vi får ju inte glömma bort syster Yen. Hon bor hos fodervärd, och förhoppningen är att hon kan användas i vårt avelsprogram i framtiden. De har sedan tidigare två andra britter (korthår & långhår, två kullbröder) som är avlägset släkt med denna kull (genom pappa Essing), vilket är lite rolig kuriosa.
[spacer height=”20px”]
Familjen bestämmer sig just nu kring vardagsnamnet till Yen, så vi får se var de landar så småningom.
[spacer height=”20px”]
Just nu slussas Yen långsamt ihop med de nya kattkompisarna, vilket är väldigt smart ifall man inte vill riskera bråk och irritationer i kattgruppen. Det verkar i alla fall som om det går bra, så snart kan de säkert springa omkring tillsammans helt fritt i hemmet.
[spacer height=”20px”]
Yen vilar sig i ett fönster
[spacer height=”20px”]
Och så sänker sig lugnet hemma hos oss igen. Tack för den här tiden, B-kullen. ?
[spacer height=”20px”]
Yen och pappa Essing några timmar innan Yen flyttade hemifrån
Igår åkte vi till Ultuna Smådjursklinik (Uppsala) för att HCM-scanna Bella för 4e gången i hennes liv. Professor Jens Häggström utförde ultraljudet och gav Bella bedömningen ”mycket fint hjärta”. Hurra! Givetvis är vi mycket glada över det, eftersom Bella har barnbarnsbarn som förväntas gå i avel – och några andra individer som Bella är anmoder till. ❤
[spacer height=”20px”]
Själva har vi ju Essing, son till Bella, i avel och förhoppningsvis behåller vi en av hans döttrar i vårt avelsprogram. Vi får se hur allt utvecklar sig framöver. Ett som är säkert är att Bella är en speciell katt som vi älskar hemskt mycket, och vi är så glada över att hon är en hälsosam dam med många friska avkommor efter sig.
Oj, vad de små växer och växer! Nu är de ännu större än förra veckan, vilket kanske inte är så överraskande. Men det går bra för de små och nu har de helt och hållet öppnat sina ögon, även om de inte riktigt verkar kunna bedöma avstånd ordentligt ännu. Det är inte lätt att vara liten. <3
Oj vad tiden går snabbt, busungarna i vår B-kull är redan 1 vecka gamla. De väger mellan 220-250 gram, vilket ungefär motsvarar vad ett normalt vattenglas väger. Gaia tar så bra hand om sina ungar, vilket vi såklart tycker är fantastiskt bra. <3
[spacer height=”20px”]
För att fira kullens 1-veckasdag har vi fotat dem, som brukligt är. Det var förstås inte överdrivet populärt från kattungarnas sida, då de hellre sover, snuttar på mamma eller kryper ovanpå varandra. Allt gick dock bra, och vi fick till och med en bild på Gaia eftersom hon så gärna ville godkänna fotosessionens öppnande. Klicka på bilderna för att se en större variant.
