Under en lång tid har Kenneth haft njursvikt och de senaste åren har hans njurar inte haft någon funktion över huvud taget. Katter kan tydligen klara sig länge utan njurfunktion. I slutet av förra veckan insåg vi att det var dags att ta farväl av Kenneth, och idag Fredag den 11 oktober tog vi farväl av Kenneth.
Vi ville att allt skulle bli rätt så vi bokade tid på Smådjurskliniken i Knivsta, fastän vi egentligen flyttat från orten i somras. Men de har vårt fulla förtroende sedan innan.
Kenneths sista dag i livet spenderades hemma, jag var med honom och Adam kom hem tidigare från jobbet för att kunna vara med Kenneth ett tag innan vi behövde åka. Kenneth älskar ost och alla sorters smörgåspålägg, så han fick lite sånt under dagen. Vi myste i soffan. Vi tog några bilder tillsammans. Vi hade det jättebra.
Vi tog också med oss ost till honom i en liten burk i bilen. Osten och Liquid Snacks fick han precis innan vi gick in i rummet på kliniken. Sen gick allt rätt fort. Jag kan inte tro att han inte finns kvar i livet. Det är ogreppbart. Det som en gång var Kenneth kommer nu bestå av minnen. Hans halsband (bara han som haft halsband alltid av våra katter, för rent dekorativt syfte) tog vi med hem. Igår klippte jag bort en bit päls från honom som vi kommer spara för att ha något kvar av honom. Jag orkar inte med tanken på att förvara hans aska, så vi bestämde att han kommer kremeras med andra djur. Kenneths aska kommer strös ut i en minneslund i Enköping. Jag tror att vi åker dit nästa sommar och hälsar på honom.
Men framförallt kommer Kenneth finnas i våra hjärtan. En mycket speciell katt, som lämnat ett stort avtryck hos oss. En av de mest kära vänner jag haft, ett mycket speciellt band som bara jag och han hade. Med hans blickar och små kväkande mjauanden… hans högljudda kurrningar när han var riktigt nöjd.
Jag kommer nog aldrig bli klar med denna text. Jag avrundar nu.
Förra helgen var vi på kattutställning i Dalarna. Anna deltog med Andúril och det gick väldigt bra under helgen. Andúril, som är en riktigt cool utställningstjej, vann sin klass (Excellent 1) och var uppe för nominering till panel. Dessvärre kom hon inte längre än så. Men vi är mycket nöjda med dagen ändå. Av domare Ulrika Eriksson fick Andy ett stooort hjärta på sin bedömningssedel.
Under utställningen passade jag på att beställa fotografier av Andy från fotograf Madelene Jonsson. Det blev flera jättefina bilder, som jag vill dela med er här.
Vackra Shelle, Jasminella from Fern Flower*LV har flyttat in till vårt katteri. Vi har fått den spännande möjligheten att ta över den här vackra tjejen från Toma (Pims uppfödare), eftersom att hon kommer lägga sin uppfödning på paus framöver (vilket vi såklart tycker är synd att hon gör).
Det är ju inte helt lätt att föda upp colourpoint-britter, eftersom det såklart behövs fler aktiva linjer (det gäller inom varje färgvariant på britterna). Så därför är det verkligen roligt att vi fått möjligheten att ta del av de här linjerna. Några av dessa linjer som Shelle har finns redan i Sverige, men några av de andra linjerna är mer ovanliga här. Hon passar bra i min vision om solida lilamaskade britter, eftersom hon själv är lila(tabbymaskad) och bär på solid-anlag. Shelle är en import från Lettland från början, men har spenderat hela sitt vuxna liv i Litauen. Där har hon fått en kull med kattungar och är för tillfället suprelorinchippad (”kastrations”chippad). Vi hoppas på att hon börjar löpa igen någon gång nästa år – det är verkligen inte någon brådska för oss, såklart.
Nu känner vi ju såklart inte Shelle så bra ännu, men av det jag har märkt under de senaste dagarna är att hon är precis sådär kelen och kärleksfull som jag fått beskrivet för mig. En riktigt lugn, följsam britt-dam som blev helt till sig när hon fick sniffa på lite kattmynta. Hihi. Underbar tjej detta.
Lilla sötnosen Andúril (som vi kallar för Andy rätt ofta också) har inte fått en egen fotosession sen hon flyttade hit – så kunde vi ju inte ha det! Så nu har vi förevigat några ögonblick av vår lilla busfröken strax innan hon blir 5 månader gammal. ?
Hon har en väldigt fin utvecklingskurva hittills, det är bara hålla tummarna för att det fortsätter så. Men helt oavsett är hon ju en riktig liten sötnos, dessutom så himlans gullig i sitt sätt. Sover med oss om nätterna på bröstkorgen, magen, vid benen, i ansiktet, snor huvudkudden – allt med högljudda kurranden. Precis som alla små katter är Andúril mycket imponerad av vår Fredda, hon är ju faktiskt ”VCK” (Världens Coolaste Katt) – allt Fredda gör ska Andúril också göra. ?
Stor tack till Eta (S*Javeliner’s katteri) för att jag fick köpa denna lilla donna. I mitten av september blir det utställningspreimär i Luleå på Norrskenskattens utställning– det ska bli riktigt kul. Och alla papper är återfunna och samlade nu, så det så. ?
Igår provade Andúril på att gå i sele och koppel för första gången. Det var till och med första gången hon provade på en sele igår – vi låter alltid våra katter prova selen inomhus under några timmar eller några tillfällen innan vi provar på att gå ut. Men eftersom Andy var så naturlig med selen på så provade jag att gå ut med henne utomhus också. Det gick så bra och naturligt!
Ord kan inte beskriva hur roligt det var att se henne springa runt och undersöka runtom sig. Efter att hon fått vara ute fick hon sitta i sin Sherpa-väska och följa med mig på en promenad runt vårt område. Verkade som hon tyckte det var hur mysigt som helst. Den här katten är verkligen en speciell liten tös… ?
I fredags var jag och min kära syster Emma och HCM-scannade en hel drös katter hos professor Jens Häggström på UDS i Uppsala. Det är så skönt att vara i goda händer hos Jens och hans team, som ju är oerhört kompetenta på ämnet hjärtsjukdomar hos sällskapsdjur (hundar, katter, hästar).
Jens kunde konstatera att Pim (CH LT*Amber Wishes Rockabye Baby) har ett normalt hjärta som ser väldigt fint ut, och med det utlåtandet kan vi konstatera att han är redo för avel hos oss. För några veckor sedan fick vi resultatet på Pims HD-röntgen och hans båda höfter är normala (jättekul!). Sen exakt när det passar med honor, löp och annat som händer i livet återstår att se. Tanken är att Pim ska få träffa vår Ester (CH SE*Meduseld’s Krona) som bor hos vår kära fodervärd Veronica. Exakt när detta kommer ske måste jag återkomma kring, men jag hoppas att det kan bli kattungar dem emellan under 2019.
I en kombo mellan Pim & Ester kan det bli kattungar i färgerna: blå, med eller utan vitt, med eller utan colourpoint. Alla kattungarna kommer bära colourpoint, choklad och kanel.
