Det finns många termer när man pratar om katter, här tänkte jag i korthet gå igenom några vanliga som man brukar beskriva sina katter med. Skillnaderna kan tyckas små, men de är avgörande för hur man klassificerar sin katt, vilket objektivt värde den har (ej att förväxla med sentimentalt värde) och vilket ursprung man anser att katten har.
Raskatter, huskatter och bondkatter har gemensamt att de alla är tamkatter som befinner sig i människors miljö. De behöver omvårdnad, tillsyn och omtanke från människor för att leva bra liv. Det kan också vara bra att veta att i Sverige finns inga vildkatter, de katter som man oftast refererar till som vilda är egentligen tamkatter som blivit förvildade. Men till saken, vad är då skillnaden mellan tidigare nämnda katter?
Enklast beskrivet är att en raskatt är en tamkatt som är registrerad i ett kattförbunds stambok och har ett registreringsnummer. Man brukar säga att katten har ”stamtavla”. Saknar katten stamtavla/registreringsnummer så är katten inte en raskatt, oavsett om föräldrarna är raskatter eller ej.
Raskatter har flera olika egenskaper som man brukar kalla för ”rastypiska”, det vill säga att många katter inom samma ras har ungefär samma temperament, beteende, pälstyp, utseende m.m. i varierande grad. Raskatter har ett skrivet dokument, så kallad rasstandard, där en idealkatt av kattrasen är beskriven. Detta dokument hittar man på de olika kattförbundens hemsidor. Helst ska alla katter i rasen ligga mycket nära hur rasen är beskriven, med variation förstås. Raskatter föds upp av uppfödare som är aktiva medlemmar i olika kattförbund, exempelvis i TICA, SVERAK (FIFe), WCF, CFA, etcetera.
En raskatt kan vara resultatet av så kallad ”kontrollavel”, och stamtavlan innehåller då en helt annan ras än vad den individuella katten är registrerad som. Det beror oftast på att man vill få in nya blodslinjer i en kattras, vilket kan bero på många olika faktorer. Exempelvis att det finns få individer inom rasen, vilket kan leda till inavel om man inte tar in andra katter, eller att man vill förbättra hälsa, typ, storlek, färganlag med mera. I vårt förbund FIFe är kontrollavel är något man ansöker om, och ansökan ska vara godkänd innan uppfödaren får para sin katt. Om ansökan är godkänd så kan katterna sedan registreras i förbundets stambok, och de räknas därefter som raskatter men får s.k. kontrollstamtavla (RX) och oftast X-benämning i stamboken. Detta har dock ingen praktisk innebörd för sällskapsköparen, utan är endast av intresse ifall man föder upp katter och/eller ställer ut dem på kattutställningar.
Vad är en huskatt?
Kort förklarat är huskatter alla sorters katter som inte har stamtavla (det vill säga inte är registrerade i ett kattförbunds stambok, och har inte heller ett registreringsnummer). Föräldrarna till en huskatt kan vara raskatter med stamtavla, men så länge deras ungar inte är registrerade i ett kattförbunds stambok så är dessa ungar inte raskatter.
Huskatter kan också vara så kallade ”bondkatter”, det vill säga en tamkatt ”från landet”. Det är ofta dessa katter vi tänker på när vi tänker på ladugårdar, katterna i böckerna om Pelle Svanslös, med mera. Dessa katter har levt sida vid sida med människor i århundraden, och primärt arbetat som rått- och musjägare vid mänsklig bebyggelse. Vissa är mer vänligt inställda mot människor än andra. Bondkatten behöver inte längre nödvändigtvis komma från landsbygden, men det som kännetecknar en klassisk bondkatt är att den är korthårig och saknar andra raskattinslag. Ofta är de mönstrade eller omönstrade, med eller utan vitfläckighet. Klassiska färger är svart, blå (grå) och samma färger i sköldpaddsvariant. Ofta, men inte alltid, är ögonen mintgröna eller gula.
Det är också värt att notera att det inte finns en skriven standard för hur en huskatt eller bondkatt ser ut (vilket raskatter har). De utvecklas helt som de själva vill.
Men huskatter som ställs ut på kattutställningar då?
För att kunna ställa ut katter inom kattförbundet SVERAK (FIFe) så behöver huskatten ett så kallat huskattbevis:
Huskatt (inte stambokförd – utan stamtavla) kan tävla på utställning i huskattklass under förutsättning att den har ett huskattbevis utfärdat av SVERAK. Dessutom gäller bland annat att den är lägst uppskattningsvis fyra månader och vaccinerad och är den över tio månader ska den vara kastrerad och ID-märkt.
Huskattbevis liknar till viss del raskattens stamtavla i det avseendet att beviset består av ett kraftigare gulaktigt, bigat, dokument som är präglat och attesterat. I beviset finns bland annat uppgift om kattens namn, kön, födelsedatum, hårlag och färg, ID-nummer samt ägare. Varje huskattbevis erhåller ett unikt bevisnummer.
Det beror helt på vad du själv önskar att ha. Jag personligen tycker att man alltid ska välja katt med omsorg, bland annat i val av uppfödare eller säljare. Med det menar jag att man bör endast stötta etisk uppfödning/försäljning av katter, oavsett kattens bakgrund.
Huskatter finns det väldigt många av, många vill bara föda upp en kull för att det är roligt. Vissa känner inte heller till att man kan kastrera sin katt, och då föds det ju många ungar efter katten oavsett om det är en hona eller en hane som går ute fritt (hanar kan ju lämna otroligt många avkommor på kort tid dessutom). Det finns otroligt många hemlösa katter i Sverige, långt över 100 000 katter är hemlösa. Lokala katthem med volontärer jobbar hårt för att fånga in dessa katter, ge dem vård och sedan placera ut dem i förhoppningsvis varaktiga trygga hem. Varje vår och sommar svämmar katthemmen över med nya katter som kommit till världen.
Ska du köpa en huskatt finns det egentligen bara ett enda etiskt alternativ i min mening: köp en katt från ett katthem. Då avlastar du det lokala katthemmet. Och du ger en hemlös katt ett alldeles eget hem.
Att köpa en huskatt från en huskattuppfödare (som ofta gör reklam med allehanda påstådda raskattinslag i kattungarna) är absolut oetiskt. Då har man stöttat en verksamhet som inte har ett syfte för att finnas till.
Vill man föda upp katter med syfte och med ett mål så är det endast raskattuppfödning som man ska hålla på med. Raskattuppfödare har också många regler inom kattförbunden att förhålla sig till, som syftar till att öka välmåendet hos katterna medlemmarna/uppfödarna äger samt reglerar tryggare köp för en konsument. Denna trygghet får man inte om man köper en huskatt från en huskattuppfödare.
Kuriosa: Huskattuppfödare kallas oftast för ”BYB”, ”Backyard Breeder”.
Hoppas att den här texten kan vara till hjälp för någon!
Det är viktigt med kloklippning när du har en innekatt. Eftersom klorna inte nöts ned i samma takt som på utekatter så tenderar klorna att bli alldeles för långa. Om man har otur kan det leda till att klorna växer in i kattens trampdynor, men också till att de klöser mer på möbler till exempel.
Det vill vi ju inte! Därför är det viktigt att du som kattägare lär dig kloklippning, och vänjer din katt vid att få klorna klippta. Vi vet att det kan vara lite läskigt att börja klippa klor, och därför filmade vi en video för att visa hur vi brukar göra. Det hela är ganska så odramatiskt, såklart.
Rent generellt är vi alltid två personer som klipper katternas klor – inte för att vi måste vara två, men för att det är absolut enklast. Då håller den ena personen katten, medan den andre snabbt och enkelt klipper klorna.
Be gärna någon om hjälp att hålla katten och var lugna.
Ta kattens tass, och tryck försiktigt fram klon.
Titta efter pulpan i klon (den ser rosa-aktig ut), den ska vi INTE klippa i.
Måtta med klosax, klipp en bit ifrån pulpan, alltså där klon är ”vit”/genomskinlig. Är du riktigt osäker så rekommenderar vi att du klipper bara yttersta spetsen.
Katter har normalt 5 klor (inklusive en liten ”tumme”) på båda framtassarna, och 4 klor på baktassarna.
Tycker katten det är jobbigt?
Det bästa sättet att uppfostra sin katt på är genom en kärleksfull och trygg behandling. Alla katter är unika individer och tipsen vi skrivit om ovan kan behövas justeras efter deras behov.
Blir katten stressad eller irriterad? Prova att bara klippa någon klo åt gången. Kanske är det så att det är svårt att klippa en klor på en katt som har mycket energi – prova då att klippa klorna när katten ligger och vilar, eller när man myser i soffan t.ex. Alla klor behöver faktiskt inte bli klippta samtidigt, så ta det bara lugnt och fint så kommer er katt förhoppningsvis att vänja sig vid kloklippningen.
Vill du läsa fler tips?
Här har vi samlat massor av bra info för kattägare, klicka här.
Man använder för enkelhetens skull ett system för färgerna som heter ”EMS” (Easy Mind System, framtaget av vårt moderförbund FIFe). EMS-systemet gör det enklare att beskriva kattens anlag eftersom det finns otroligt många färger, mönster och annat som skapar otaligt möjliga kombinationer av färg, mönster och annat hos katter, och Brittiskt kort- och långhår är godkända i de flesta färg- och mönsteranlag.
Förkortningar, bokstäver och siffror anger katters ras och färger. Varje (på katten synligt) anlag anges med en egen kod!
Exempel: Ett blått Brittiskt korthår anges som BSH a. BSH = British Shorthair (Brittiskt korthår). a = Blå.
En chokladtabbymaskad bicolour Brittiskt långhår anges som BLH b 03 21 33. BLH = British Longhair (Brittiskt långhår). b = Choklad. 03 = Vitfläcksgrad bicolour. 21 = Mönstervariant, ospecifierad. 33 = Colourpoint (maskat).
Nedan finns en lista på alla färg- och mönsteranlag som man använder för Brittiskt kort- och långhår.
Ras-förkortning i EMS-kod
Brittiskt korthår och Brittiskt långhär är så kallade syskonraser. Det innebär att uppfödare kan kombinera kort- och långhåriga britter i sin avel utan några konstigheter.
Ha detta i minnet: Två korthåriga föräldrar kan tillsammans få både korthåriga och långhåriga avkommor (om båda bär anlag för långhårighet), två långhåriga föräldrar kan tillsammans endast få långhåriga avkommor – aldrig korthåriga ungar. Om två långhåriga föräldrar har fått korthårig avkomma så stämmer inte föräldraskapet.
BSH – Brittiskt korthår. Vissa (inte alla) BSH kan bära anlag för långhår och i rätt kombination kan dessa få långhåriga avkommor.
BLH – Brittiskt långhår
Färger & mönster i EMS-kod
Färger
n = svart (när färgen är i kombination med maskat (33) kallas den för ”brun”)
a = blå (färgen är stålgrå)
b = choklad (färgen är mörkbrun)
c = lila (färgen är rosaaktig/varmgrå)
d = röd (färgen är orange)
e = creme (färgen ser ut som sand)
f = svartsköldpadd (svart med röda fält/fläckar)
g = blåsköldpadd (blå med creme fält/fläckar)
h = chokladsköldpadd (choklad med röda fält/fläckar)
j = lilasköldpadd (lila med creme fält/fläckar)
o = kanel (färgen är ljusbrun)
p = fawn (färgen är beige-aktig)
q = kanelsköldpadd (kanel med röda fält/fläckar)
r = fawnsköldpadd (fawn med creme fält/fläckar)
w = vit (helvit)
… och dessa färger kan kombineras med ovanstående (alltid i kombination):
s = silver (enkelt förklarat: vit botten i pälsen)
y = golden (enkelt förklarat: gyllene botten i pälsen)
Alla färger ovan kan kombineras med andra anlag som ger ett annorlunda utseende, dessa anlag är listade nedan.
Vitfläck i EMS-kod
01 = van (mer än 75% vitt på kattens kropp)
02 = harlequin (50-75% vitt på kattens kropp)
03 = bicolour (25-50% vitt på kattens kropp)
Agouti (mönster) i EMS-kod
11 = Tipped (gäller endast katter med silver eller golden, från och med 2023-01-01 används koden också vid maskat/colourpoint)
21 = Ospecifierad tabby (agouti) (används när man omöjligt kan avgöra vilken typ av mönster katten har, ex. vid höggradig vitfläck eller vid maskat/colourpoint)
22 = Tabby (marmorerat mönster på sidorna av katten, engelska: classic tabby eller blotched tabby)
23 = Tigré (randigt mönster på sidorna av katten, engelska: mackerel tabby)
24 = Spotted (mönstret bryts upp i prickar på sidorna av katten, engelska: spotted tabby)
25 = Tickad (mönstret är fördelat över hårstråna så mönstret ger en jämn ton, som viltfärgade kaniner eller rådjur, engelska: tabby ticked)
63 = Odd eye: ett djupblått öga, det andra orange (för britter)
64 = Grön
Ordinarie färg för BSH & BLH är orange ögonfärg. Normalt anger man därför inte ögonfärgen i EMS-koderna utom i dessa fall, som kan kallas för ”undantag”: vid höggradig vitfläck, silver, helvita katter osv. På maskade/colourpoint-katter används koderna inte alls, då ögonfärgen inte kan vara annat än blå (= man behöver inte skriva ut detta).
Färgexempel
Vänligen observera att detta inte är ett fullständigt färgbibliotek! Vi använder endast bilder på katter vi äger/ägt och har fött upp.
n, f – Svart (som kallas ”brun” i kombo med maskat (33)), svartsköldpadd (som kallas ”brunsköldpadd” i kombo med maskat (33)
a, g – Blå, blåsköldpadd
b, h – Choklad, chokladsköldpadd
c, j – Lila, lilasköldpadd
d – Röd
e – Creme
p, r – Fawn, fawnsköldpadd
Vill du läsa mer om EMS-systemet eller Brittiskt korthår & långhårs standard?
Den bästa källan för information är FIFes egen webb, i alla fall om du själv är FIFe-ansluten uppfödare eller har en katt registrerad i något av alla förbund som är anslutna till FIFe. Då får man läsa på engelska. SVERAK har flera texter översatta till svenska.
FIFe rasstandarder: Scrolla till BLH eller BSH Brittiskt korthår / Brittiskt långhårs rasstandard (inkluderar även godkända färgvarianter från och med sida 4) https://fifeweb.org/cats/breeds/
Ett ämne som återkommer med jämna mellanrum här på forumet, är om man vill ha sin britt som utekatt eller inte. Åsikter om detta går åt olika håll.
Skriven av Inga-Britt Norum på Facebook 7/2 2020. Stort tack för att vi fick tillåtelse att återposta denna kloka text på vår webb.
I min värld så spelar det ingen roll om man har en raskatt eller huskatt. Ingen katt ska gå på fri tass. Det är däremot viktigt att de får tillgång till rastgård, koppelpromenader, in nätad balkong eller ett väl nätat fönster om man inte har tillgång till något annat. Varför anser jag att katter inte ska gå på fri tass utomhus? Då ställer jag en motfråga och frågar varför ska just en katt behöva gå på fri tass och inga andra djur? Hundar, grisar, kor, getter, får, hästar och alla andra tamdjur får inte gå på fri tass ute, utan har inhägnade hagar. Vem har sagt att bara katten ska gå fritt? Jag tror att det är en myt sedan den tid då de flesta tamdjur gick fria på bete under den snöfria årstiden. Hästar, kor, grisar och får var värdefulla djur som gav både mjölk, kött och ull. Hästen var en arbetskamrat i skog och på åkern. Katten var till för att hålla möss och råttor borta, men för övrigt hade den inget värde. Tyvärr så är det ofta så än idag, då många katter skänks bort.
För att höja kattens status så måste vi även vara rädd om dem och även tänka på de som inte vill få sina rabatter gödslade med kattbajs och kiss. Alla vill heller inte få utemöbler nedkissade av fertila hanar, (eller fertila honor för de kan strila de också).
Var och en får givetvis ha sin egna åsikt om saken. Det också viktigt att man står för sin åsikt när man ska köpa t.ex. en britt och vara ärlig och berätta för uppfödaren att katten kommer att få gå på lös tass. Då behöver varken köpare eller säljare känna sig lurade, eller hur?
Skriven av Inga-Britt Norum på Facebook 7/2 2020. Stort tack för att vi fick tillåtelse att återposta denna kloka text på vår webb.
I Sverige har vi bestämmelser för vad man som minst måste ha för levnadsmiljö för sina katter, mer detaljerade bestämmelser hittar du via källan som finns längst ned i denna post.
Miljön ska skötas och hållas på ett sätt som är bra för kattens hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Inredning och utrustning får inte riskera att skada din katt eller på något annat sätt vara en risk för djurets hälsa. Om inredningen kan skada katten, så ska den vara försedd med lämpligt skydd.
2. 2. Utrymmet ska vara anpassat till antalet katter och djur som hålls där
Ett förvaringsutrymme får inte rymma fler än 15 vuxna eller 20 växande djur. Samtliga katter ska ha tillgång till en torr, ren och mjuk liggplats. Alla ljus ska samtidigt kunna ligga ned i en naturlig ställning.
I Sverige har vi bestämmelser för vad man som minst måste göra för sina katter, mer detaljerade bestämmelser hittar du via källan som finns längst ned i denna post.
Den ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdomar. Katten ska hållas och skötas i en god miljö på ett sätt som är bra för djurets hälsa och ger den möjlighet att bete sig naturligt