Välkommen hem SE*Spinnbollen’s Ariel! Den här sötnosen är lilamaskad, dvs är en lila colourpoint. Hon är född hemma hos Marianne (SE*Spinnbollen’s) i Norrtälje, och har bott där fram till nu. Men nu äntligen kan hon flytta in hos oss.
Bijous pappa är vår egna hane Pim, så Bijou blir ett roligt tillskott till vårt katteri. Jag har länge drömt om att ha en till lilamaskad hona, precis som vår härliga kastrattjej Fredda är. Så nu har en Fredda Mini anlänt kan man säga. Utställningspremiär blir det på Stockholms kattklubb i mars.
Vi har beslutat att det inte kommer bli någon kull för Ester. Ibland blir det inte som man planerar, särskilt inte när det sker saker i livet som ändras och påverkar det som man hoppats på.
Både jag (Anna) och vår fodervärd har fullt upp i livet, och eftersom det är så mycket praktiskt som kommit emellan för att vi ska kunna ta en kull på Ester har vi istället beslutat att vi gör det som känns bäst för alla parter. Ester har kastrerats nu i dagarna och kommer att övergå helt och fullt till sin fodervärd inom kort.
Vi vill tacka för den här tiden, Veronica och fortsätt att ta hand om Ester på bästa sätt som du redan gör. Stor kram från oss alla.
Ibland händer det att den grå manteln, som är karaktäristisk för de mörkaste månaderna i Sverige, lättar upp och släpper fram solljus. Idag var en sådan dag, och därför passade vi på att fota vår älskade Pim ute i skogen när vi gick en liten promenad.
Vet inte om han tycker det är så roligt, han gillar inte att bli blöt om tassarna och står ofta lite kutryggig på bild när han tycker det är ”jobbigt”. Men det var spännande att titta på alla ekorrar och fåglar som hoppade runt omkring oss.
Vår julhälsning i år pryds av vår huskatt Bobby (från Uppsala Katthem, med finnamnet Samvetets Obelix). Han fyller 16 år i början av januari 2020. Det kändes passande att han fick pryda årets julhälsning. Vår fina lilla hus-panter.<3
Nu är snart ännu ett år över. Det har hänt mycket under året, både fantastiska saker och lite sorgliga. Vi har fått tillökning i katteriet, både med inköpta katter och en ny kull (hos Hanna, team Danderyd). Men vi har också förlorat en av våra älskade katter… vår huskatt Kenneth, som fick somna in den 11 oktober. Detta är sista året på 2010-talet, snart äntrar vi ett nytt årstionde. Vi hoppas att det kommer bli ett fantastiskt årtionde det med på det stora hela.
Under en lång tid har Kenneth haft njursvikt och de senaste åren har hans njurar inte haft någon funktion över huvud taget. Katter kan tydligen klara sig länge utan njurfunktion. I slutet av förra veckan insåg vi att det var dags att ta farväl av Kenneth, och idag Fredag den 11 oktober tog vi farväl av Kenneth.
Vi ville att allt skulle bli rätt så vi bokade tid på Smådjurskliniken i Knivsta, fastän vi egentligen flyttat från orten i somras. Men de har vårt fulla förtroende sedan innan.
Kenneths sista dag i livet spenderades hemma, jag var med honom och Adam kom hem tidigare från jobbet för att kunna vara med Kenneth ett tag innan vi behövde åka. Kenneth älskar ost och alla sorters smörgåspålägg, så han fick lite sånt under dagen. Vi myste i soffan. Vi tog några bilder tillsammans. Vi hade det jättebra.
Vi tog också med oss ost till honom i en liten burk i bilen. Osten och Liquid Snacks fick han precis innan vi gick in i rummet på kliniken. Sen gick allt rätt fort. Jag kan inte tro att han inte finns kvar i livet. Det är ogreppbart. Det som en gång var Kenneth kommer nu bestå av minnen. Hans halsband (bara han som haft halsband alltid av våra katter, för rent dekorativt syfte) tog vi med hem. Igår klippte jag bort en bit päls från honom som vi kommer spara för att ha något kvar av honom. Jag orkar inte med tanken på att förvara hans aska, så vi bestämde att han kommer kremeras med andra djur. Kenneths aska kommer strös ut i en minneslund i Enköping. Jag tror att vi åker dit nästa sommar och hälsar på honom.
Men framförallt kommer Kenneth finnas i våra hjärtan. En mycket speciell katt, som lämnat ett stort avtryck hos oss. En av de mest kära vänner jag haft, ett mycket speciellt band som bara jag och han hade. Med hans blickar och små kväkande mjauanden… hans högljudda kurrningar när han var riktigt nöjd.
Jag kommer nog aldrig bli klar med denna text. Jag avrundar nu.
Förra helgen var vi på kattutställning i Dalarna. Anna deltog med Andúril och det gick väldigt bra under helgen. Andúril, som är en riktigt cool utställningstjej, vann sin klass (Excellent 1) och var uppe för nominering till panel. Dessvärre kom hon inte längre än så. Men vi är mycket nöjda med dagen ändå. Av domare Ulrika Eriksson fick Andy ett stooort hjärta på sin bedömningssedel.
Under utställningen passade jag på att beställa fotografier av Andy från fotograf Madelene Jonsson. Det blev flera jättefina bilder, som jag vill dela med er här.
