Jag föder upp mina katter i SVERAK, som hör till FIFe, men jag har faktiskt en kattfrälst syster också! Hon föder upp Selkirk Rex i WCF, ett annat kattförbund. Den här helgen har hennes klubb SNRF utställning i Uppsala och jag var där också för att hälsa på under dagen. Det är mysigt att gå på utställningar, då har man möjlighet att träffa massa vänner och ibland också träffa människor som man bara haft kontakt med på nätet innan.
Brittsällskapet hade anordnat en Brittspecial idag, med massa fina britter som deltog. Bland annat vann S*Papadino’s Atlas ”Björne” (BSH n 25) sidoklassen ”Bästa päls”, men han blev också bäst i grupp (BIG) samt fick sitt certifikat.
För de som har koll heter ju min systers katter i finnamn Emenheim Hex (”Hexan” SRS n 33) och Qtcat Curly Titch (”Floyd” SRS c 24). Det gick jättebra för Emmas katter, båda blev nominerade – det är superkul! Floyd har ju en tendens att bli nominerad på show. 😉 Jag fotade bara Hexan tyvärr, eftersom Floyd låg och tryckte i ett hörn av buren när min kamera fortfarande hade batteri. Jaja, inte vill man störa någon som inte har lust till det.
Idag har vi hälsat på SE*Meduseld’s Dollar, mer känd som Tassa, i Saltsjö Boo strax söder om Stockholm. Vi har pratat om att hälsa på jättelänge och nu stämde allas kalendrar in så vi kunde ses hemma hos Elin och Björn.
Först och främst har Tassa en enorm terass (tassarass?) att hänga på, vilket hon gör i princip hela tiden enligt utlåtande från hennes kära matte och husse. Sedan har hon ett helt hem med liggplatser och busställen. Underbara lilla katt. När vi kom så var hon lite tveksam, men röjde snart med lite kattmynta-leksaker på terassen efter lite övertalning från husse. Man kan väl säga såhär, hon har virat matte och husse runt sin tass och blir väääldigt bortskämd. 😉
Tassa har växt i sig mycket bra och kommer troligen bli finare och finare med tiden när hon växer i sig ännu mer. Britten är en långsamväxande kattras, det dröjer flera år innan de är helt färdigväxta. De växer alltså i sig själva, från tonår till vuxen, där de inte längre växer storleksmässigt utan fyller ut sig och får ett mer harmoniskt utseende. Det är så underbart kul att få se skillnaden från den lilla tonåringen som flyttade från oss i början av april 2017 – och nu återse henne i verkligheten igen i princip 1 år senare. Wow. Vilken skillnad som sagt.
När vi åkte hem stannade vi till vid Bromma Blocks för att titta lite på Zoo.se:s butik där. Där råkade vi springa på Peo, som dels är tillsammans med min ungdoms fotbollstränare Sussi som har S*NC’s uppfödning av Norsk skogkatt … vilken kul slump! Vi pratade lite om vår gemensamma hobby (katter, fotboll har vi nog alla lagt på hyllan vid det här laget) och om utställningar vi funderar på framöver. Det var jättetrevligt att få prata ännu mer katt än vad vi redan gjort.
Hursom, vilken rolig dag det har varit. Vi hoppas på att hälsa på Tassa, Elin och Björn igen framöver. 🙂 Vi hörs!
Idag kom det en uppdatering i en Facebookgrupp som heter Brittiskt korthår från vår kattungeköpare Linda. Det var så fina bilder hon la upp att jag såklart var tvungen att fråga ifall jag kunde låna bilderna till bloggen.
Penny, som hette Peso sin första tid hos oss, är snart ett år gammal och föddes i kull C hos oss. Temat på kullens namn var valutor, samma som för kull B, eftersom de är helsyskon födda samma år fick de samma tema på namnen. Nog om det.
Penny har blivit riktigt vacker, med en väldigt bra ögonfärg (även fast pappa är colourpoint) och fin ton och jämn färg på pälsen. Det vore faktiskt kul att höra vad en kattdomare skulle tycka om henne. Fast vad spelar det för roll när hon ändå är en högt älskad familjemedlem.
Här umgås hon med lillmatte L, som hon älskar och är älskad av.
Tack för att jag fick använda bilderna, Linda! Och tack för att ni tar hand om tösen så bra. <3
Så var det dags igen att bege sig mot nya utställningsäventyr! Den här gången hade vi med oss Ester (SE*Meduseld’s Krona) och Tegan (Nittsjöns Tornado). Eftersom Ester bor i Uppsala med V & E så åkte vi dit först för att hämta dem innan vi for vidare till Upplands Väsby, en liten omväg för oss men det gick ändå ganska smidigt. Låt oss säga att det inte är så mycket trafik i Uppsala innan kl 7 på morgonen! 🙂
Väl framme vid Stockholms hundsportcenter där utställningen höll till checkade vi in, undersöktes av veterinär och installerade oss i burarna. Vi hade fantastiskt roliga Christina som burgranne som hade med sig Putte, Mårrgan, Roland och Godis. Riktigt stiliga killar allihop. Det fanns också andra härliga människor på plats som vi pratade med och kunde fördriva tiden med.
Det var en ganska liten utställning denna gång, vi var några stycken som var lite förvånade faktiskt. Men vi hade det trevligt och jag tycker att det var en välordnad utställning, så en eloge till Alfakatten som arrangerade detta.
Jag har aldrig haft Helene Lis som domare förut till någon av mina katter, men en gång ska ju vara den första, och det var idag. Både Ester och Tegan hade bedömningar hos henne. Det som Helene särskilt gjorde var att vara tydlig i sin bedömning om vad som var bra och vad som kunde bli bättre hos katten. Det är faktiskt inte alltid så tydligt hos andra domare, så jag var positivt ”överraskad”. Jag ska fatta mig kort om det jag hörde (eller ville höra? 😉 Jag tar inget ansvar för exakt korrekthet i denna återgivelse av bedömningarna).
… och nu så till bedömningarna
V visade upp Ester jättefint och Ester fick en jättefin bedömning, med särskilt beröm över hennes fina uttryck, fina ögon och jämna pälsfärg. Generellt tyckte Lis att Ester behövde bygga på med mer kropp i form av muskulatur och bredd. Det är sådant som kan komma med ålder och den utveckling det medför hos en katt. Det var lite för mycket spring i benen hos Ester den här gången för hon helt skulle kunna slappna av under bedömningen, men på det stora hela skötte hon sig fint för att vara första gången på utställning. Certifikat blev det (CAC)! Det blev jag jätteglad för. Två till behövs för en championtitel – vi får se om och när det kan vara aktuellt för ännu en utställning för lilltjejen. Fotona nedan på Ester är tagna av Ingrid Rudén.
Och nu Tegans tur: Lis tyckte att Tegan var jättefin med fina kontraster och utmaskning. Hakan kunde vara bättre i bredden typ och lite mer massa till kroppen. Ja, det vanliga med andra ord. Cert blev det även till Tegan (EX1) och även NOM (nominering) till panelen. Jippi! Vi var i extas. Några av fotona nedan är fotade av Ingrid Rudén, och några är fotade av mig.
Paneldags
Efter lite lunch och paus var det så dags för panel. Den här dagen gick undan och vi var snart uppe med Tegan, en assistent visade henne för publiken. Helt rättvist vann en Burmilla BIS denna gång och vi är nöjda med att Tegan fick visa upp sig en extra gång innan dagen var slut.
Dags för hemgång!
Det känns verkligen som om det var mycket som hände idag, och kul var det! Stort tack till alla som vi pratade med idag, dessutom stort tack till fodervärdarna V & E för snygg hantering och fantastisk preparering av Ester! Ni är guld värda.
Precis som många andra uppfödare önskar vi att föda upp friska och sunda katter, därför följer vi några hälsoprogram från PawPeds. Däribland hälsoprogrammet för HD, som först togs fram för Maine Coon-katter när det uppdagades att den rasen var hårt drabbad av just höftledsdysplasi (HD). För att få en bedömning på kattens höftleder måste man först ta röntgenbild hos veterinär. Mer om det nedan!
Det hände mycket igår: Jag hämtade Yen (CH SE*Meduseld’s Yen) i Danderyd och sedan Ester (SE*Meduseld’s Krona) i Uppsala för att sedan röra oss mot södra sidan Uppsala till Rembackens veterinärklinik. Vi har varit där förut med tjejernas pappa Essing & mamma Gaia för samma procedur.
Eftersom tjejerna inte var tillräckligt lugna för att röntgas utan sedering så fick de lite sådant. I samband med att man väljer rätt dosering vägdes tjejerna en och en. Yen väger ungefär 4,2 kg och Ester 3,6 kg. Inga bjässar någon av dem med andra ord, men så är ju Ester fortfarande bara 11 månader gammal och har lite tid på sig att lägga på vikt. Minimum runt 4 kg på en britt brukar man prata om, även om det finns många andra faktorer att ta hänsyn till också i bedömningen av vikt och kroppsbyggnad. Yen är troligen relativt färdigväxt och 4,2 kg är en bra vikt som är i bra proportion till hennes storlek.
Såhär ser det ut när man placerar katterna inför röntgenplåtningen. Obs! En katt i taget förstås! Säckarna bredvid deras överkroppar hjälper bara till att stötta upp kropparna så de ligger stadigt och rakt. När själva plåten tas så hjälper både jag och djurskötaren till med att hålla katterna för ett bra bildresultat.
Här syns en halv röntgenplåt, jag vill inte visa hela här på bloggen ännu.
När djurskötaren tog bilderna var hon väldigt noga med att katten ligger helt platt på rygg, har helt rak ryggrad och att höftlederna ligger helt rakt parallellt från varandra. Detta är jätteviktigt för att avläsningarna ska bli så korrekta som möjligt. Dessutom såg hon till att själva lårbenen ser väldigt raka ut på röntgenbilden, de får ”inte se ut som bananer” som hon själv uttryckte det – därför tycker jag det är superbra att gå till kliniker där man har en vana av att röntga katters och hundars höftleder eftersom de vet och förstår hur bilderna ska vara komponerade.
Efter det får katterna medel för uppvaknande och deras del i denna process är över. Kliniken skickar över bilderna (och de formulär jag hade med mig från PawPeds) till veterinären som läser av bilderna, och som sedan graderar höfterna. Väntan på resultaten brukar dröja mellan 3-6 veckor.
Jag är väldigt glad över att tjejernas fodervärdar hade möjlighet att låna ut sina katter till denna dags äventyr – särskilt långt äventyr blev det ju för Yen som hämtades först och lämnades sist. ? Stort tack till er!
Ja, precis! Vi har anmält oss till ytterligare en utställning. Med oss följer SE*Meduseld’s Krona ”Ester” (BSH a) och Nittsjöns Tornado ”Tegan” (BSH n 21 33). Det ska bli superkul! Ester, som till vardags bor hos våra härliga fodervärdar Veronica och Erik, tävlar i klass 9, vuxenklass!, och Tegan kommer tävla i klass 11, junior. Det kommer nog vara en tuff konkurrens precis som alltid, i alla fall för Ester eftersom det brukar finnas en hel del snygga blå britter på utställningarna. 🙂
Vi funderar också på om vi borde anmäla oss till SNRF:s utställning i slutet av maj, det kommer vara en brittspecial då på lördagens utställning. Men eftersom det inte är vårt förbund så ”räknas” ju inte riktigt de utställningarna för oss, så jag kommer nog fundera lite till. Det är troligen Tegan som följer med oss då för enkelhetens skull – eller? Hmm … vi får se!
[spacer height=”20px”]
Andra nyheter?
Nja, inte direkt. Snart ska vi försöka få till hälsotester på Yen (CH SE*Meduseld’s Yen), och när Ester har blivit lite äldre så är det även hennes tur. Vi har tittat ut en lämplig kille till Yen, men vi avvaktar hälsoresultaten innan vi spikar något. Mycket spännande tider hur som helst.
